Glöm aldrig vad jag sa till dig i telefonen för en vecka och 2 dagar sen, '' nu när jag inte har någon syster längre så får du bli min syster. ''

Känslan av att ha en vän som vet exakt allting om en. En vän som man vänder sig till om det är någonting, en vän som alltid finns där helt enkelt. I alla lägen!

En vän som förstår sig på alla en problem för hon själv har varit med om precis samma sak.

Och hur du brukar titta in i mina ögon och sedan fråga vad det är som är fel, utan att jag ens behöver öppna munnen. Du ser i mina ögon. Precis som jag ser i dina.

Jag kommer aldrig glömma hur vi var förut, när vi träffades varje dag. Hittade på roliga grejer tillsammans och bara njöt av livet och tog dagen som den kom. Hur du va som bästa vän för livet.

Jag kommer aldrig glömma när jag stog ute i kylan och väntade på dig, jag väntade länge och undrade varför du inte kom och blev lite smått irriterad. Efter en kvart springer du ut genom dörren med tårarna i ögonen och berättar saker som jag aldrig förr hört.

Jag kommer aldrig glömma din röst med klumpen i halsen och din oro i ögonen. Då förändrades mitt humör genast... Att du ens tvekade att berätta. Du ska veta en sak, tveka aldrig när det gäller mig. För jag är redo att ta all din skit om det nu skulle behövas. Precis så som du tar min vardagliga skit.

Det finns saker jag ångrar som du inte ens har en aning om att jag brukar tänka på, bland annat hur jag kunde välja killen som varit ett svin mot dig.

Hur jag kunde älska honom efter vad han gjort. Det är något jag tänker på lite då och då, och jag skäms.